TACS är en ideell förening som bildades 1980. Klubbens målsättning är att skapa och upprätthålla intresset för Pontiac Firebird, i alla dess varianter.
Som medlem i TACS får du fyra gånger om året klubbtidningen Trans Am Bladet – en tidning med teknik, träffar, tips och förströelse. Du får därtill tillgång till vårt omfattande webbarkiv med funderingar och lösningar på nästan alla tekniska frågor runt din Firebird.
Som medlem får du även förmånliga rabatter hos ledande leverantörer av delar till din bil. Naturligtvis ordnar vi även olika typer av aktiviteter och träffar för våra medlemmar, både sommar som vinter!
Vår tanke med denna hemsida och dess forum är att ge dig mycket nytta och nöje, samt kontakt med andra som liksom du valt att äga, köra och leva med en Pontiac Firebird.
Första generationen: 1967-1969
Den första ”ponybilen” var Ford Mustang som lanserades 1964. Några år senare följdes den av Chevrolet Camaro. Pontiac gav sig in i ponnybilskonkurrensen i mitten av 1967. Firebirden erbjöds med både sex- och åttacylindringa motorer, precis som Mustang och Camaro, firebirden var baserad på Camarons chassi.
Pontiac gjorde om chassit till sitt eget och skapade en bil i europeisk stil av ponybil klass som väl kunde hävda sig bland dom andra.
Andra generationen: 1970-1981
I mitten av 1970 var det dags för en helt ny version av Firebirden. Bilen var helt nydesignad ända från chassiet, upp till karossen. Det enda som behölls var motortypen där det dessutom utökades med en ännu större version, 455. Effekt och vrid var bara förnamnet!
Chassiet sågs över och förbättrades radikalt, främst pga radialdäckens intåg, vilket medförde radikalt bättre grepp. Pontiac valde även en front utan någon kofångare, istället tillverkades nosen i gummi. 1974 förändrades front och akterparti något för att följa med förändrade krockkrav. Förändringen gav ett betydligt bättre utseende än vad camaro lyckades med, där man i princip skruvade fast en järnvägsräls fram och bak. Oljekrisen var ett faktum och motorerna fick sänkt kompression, mindre ventiler mm – muskelbilarna var ett minne blott.
Ett par år senare, 1977, var det dags för en mindre ansiktslyftning och andra mindre förändringar för att fortfarande hålla gnistan uppe. Den största exteriöra skillnaden syntes i fronten, där det numera satt dubbla fyrkantiga strålkastare, istället för de karakteristiska runda som funnits sedan 67 i olika tappningar.
I slutet på sjuttiotalet, 1979, skedde det sista försöket att hålla modellen populär, genom att ännu en gång modifiera för och akter. En annan, något oväntad modifiering skedde också; Firebirden erbjöds numera även med en turboladdad 301 motor! Något som var väldigt oväntat!
Tredje generationen: 1982-1992
1982 var det dags för generationsbyte igen. Denna gången skiljde sig den nya generationen sig på många punkter jämfört med den gamla. Undertill hade den halvbärande karossen ersatts av en helbärande kaross. Det glada åttiotalet satte många spår, pop up lysen, kantiga former och en bakruta lika stor som ett växthus kännetecknade modellen.
Den kanske största nyheten fanns dock under motorhuven. Pontiac lade ner sin egen motortillverkning och började använda sig av Chevrolets motorer i samtliga modeller. Dessa erbjöds med 6 eller 8 cylindrar, från 2,8 L i minsta V6an till 5,7L i största V8an. Effekten sträckte sig från 120 till 240 hk. De första åren var motorn försedd med ett TBIinsprutningssystem, men 1985 försågs den med ett TPI system, vilket gav bättre bränsleekonomi.
1987 var det så dags för en ny modell i programmet, GTA, där ingenjörerna på GM hade lagt lite extra tid på att förbättra chassiet. GTAn hade bla andra dämpare, fjädrar och hjul för att kunna konkurrera med de europeiska och asiatiska biltillverkarna som hade bättre chassien.
1989 hände samma sak som i slutet på 70-talet, en version med turbomatad V6motor släpptes. Motorn hade Pontiac lånat från Buicks Grand National och den var på 3,8L. Effekten, enligt pappret, var 250 hk. Detta var tillräckligt för att täppa till många som tyckte att allt annat än V8 gick för sakta!
Fjärde generationen: 1993-2002
Ny generation igen, även denna gång med många nyheter. Designen behölls, men rundades av enligt gällande trender. Nytt var även att en hel del plast började användas i karossen för att spara vikt, samt slippa rostproblem. Bla framskärmar, tak, baklucka och dörrar tillverkades numera i detta material.
På motorfronten var det också stora nyheter. Detta innebar en vidareutveckling av sexan från tredje generationen. Den största nyheten var dock en helt nyutvecklad V8 på 5,7 liter som gick under namnet LT1. Detta var en motor som, i princip, var lånad från Chevrolets värstingmodell Corvette. Endast mindre detaljer skiljde dem åt.
Några år in på nittiotalet, 1996, skedde en liknande chassieuppgradering som gjorts på tidigare generationer, denna gång under namnet WS6. Även här handlade det om hårdare fjädrar, dämpare, större fälgar och bromsar. Nästa stora nyhet skedde 1998 och stavades LS1! Detta var ännu en gång, en helt ny motor. Vikt sparades genom att tillverka block och toppar i aluminium. Även ett kompositinsug bidrog till minskad vikt. Denna version utvecklade 305 hk och i WS6 320 hk. Till andra nyheter samma år hörde karossmodifieringar och en omarbetad inredning.
Som allt annat kul, varar det inte för evigt. Detta gällde även Firebirden. Någon officiell förklaring kom aldrig från GM, men 2002 var det sista året som både Camaro och Firebirden tillverkades. Det har spekulerats i att det dels berodde på de hårdare krockkraven som skulle träda i kraft ett par år senare, samt att modellen trots allt hade 10 år på nacken. Ford släpper 2005 en retroinspirerad Mustang som förväntas bli en storsäljare. Vi kan bara hoppas att GM inser samma sak som de gjorde 1967!
Trans Am i vinteride
Jodå, det kommer en vår i år också, och dagen då Pontiacpärlan ska ut ur vinteridet närmar sig. Här är et par praktiska tips som du bör tänka på innan du hissar ner pippin från från pallbockarna* och ger dig ut i vårsolen.
De allra flesta av oss ställer in (och kanske av) sin Firebird någon gång i oktober-november, och sedan står den stilla i ett uppemot ett halvår. Frågan är – vad ska man göra innan man vrider om nyckeln i tändningslåset första gången för säsongen? Här är några bra tips om saker du kan göra för att bilen ska klara uppstarten problemfritt. Ni med fåglar av lite modernare snitt hoppar förslagsvis över förgasar- och fördelartipsen.
1. Sätt i ett fulladdat batteri med rengjorda terminaler och anslutningar.
2. Kolla alla länkage, drivremmar, slangar, slangklämmor och liknande.
3. Kolla alla vätskenivåer (bromsvätska, motorolja, kylvätska), om du behöver fylla på, kolla efter eventuella läckor.
4. Byt motorolja samt oljefilter för att bli av med eventuell kondens och korrosiva ämnen som lagrats i oljan under vintern. (Om du redan bytt olja vid avställningen på hösten så behöver du inte byta på våren.)
5. Att byta bränslefilter kan vara en bra idé.
6. Skruva loss tändstiften och inspektera. Rengör eller byt ut dem vid behov.
7. Montera loss fördelarlocket och rengör brytarspetsarna. Kontrollera att brytarspetsarna ser OK ut, gråfärgade kontaktytor med lite metallförflyttning mellan kontakterna är OK. Brytarspetsar som är brända och har stort slitage byts ut. Ställ därefter in kamvinkel (brytarspetsavstånd) och tändpunkt enligt servicehandbok. Kolla och rengör eventuellt tändkabelposterna inuti fördelarlocket.
8. För HEI-fördelare, kolla pickupspolens kablar så de inte är brutna eller så att isoleringen på kablarna inte är skadad. Kolla även att modulen är monterad (ifall den varit demonterad som stöldskydd). Kolla kolet från tändspolen (inuti mitt i fördelarlocket). Kolla och rengör eventuellt tändkabelposterna inuti fördelarlocket.
9. Kolla så att inga möss eller andra objudna gäster har byggt bo i luftrenare eller avgassystem…
10. Häll i 0,5-1 dl bensin ner i förgasarens ventilationsöppning (OBS! Inte direkt ner i förgasaren!) Detta fyller flottörhuset med bensin.
11. Trampa på gasen snabbt 3-5 gånger och vänta i en halv minut. Dra runt motorn 3-4 varv medan du pumpar med gasen och pausa. Motorn kommer sannolikt inte att starta på första försöket. Vänta ytterligare 30 sekunder och upprepa proceduren. Nu ska motorn i alla fall börja tända. Efter den har startat, håll igång motorn men tokvarva den inte.
12. Kontrollera alla system med motorn igång och stillastående. Rulla sedan försiktigt ut ur garaget medan du försäkrar dig om att bromsar, transmission mm har klarat vintern utan att kärva.
13. Innan du ger dig ut på vägarna, kolla lufttrycket i däcken, kör långsamt först och öka gradvis hastigheten i takt med att de mekaniska delarna ”lossnar”. Kör bilen tillräckligt länge för att motorn ska komma upp i drifttemperatur.
14. Lyft på huven och kolla efter läckage vid slanganslutningar, kolla även under bilen om det läcker vid trågen.
* Huruvida man ska palla upp bilen eller inte under vinterförvaringen är omdiskturat. Så här tycker Kent Olsson, känd som ”The Judge” på Tacs forum, som bidragit till denna guide.
- Jag har aldrig haft mina bilar på pallbockar för vintervilan, jag fyller dock däcken med max angivet lufttryck. En orsak till att jag inte pallar upp bilarna är att det är svårt att rulla ut dem från ett brinnande garage om olyckan skulle vara framme.
- OM jag ändå skulle använda pallbockar under längre tid så skulle jag placera dem så att fjädringen belastas, annars finns det risk att bussningarna i länkarmarna separerar på grund av belastningen från ”hängande” länkarmar. Kom ihåg att skruvarna till länkarmarna ska drar med bilens belastning på fjädringen.
